Sista vinteraktiviteten för första gången?!

Vi har varit på tur på fjället på skidor för första gången... Ja, gått på skidor har vi gjort men inte gått mellan fjällstationer och bott kvar. Det var både jättevackert och härligt men också riktigt tufft.
Hundarna har verkligen fått jobba!

Vi hade packningen i en pulka och den som drog den fick ha Skorpan (som är mest erfaren dragare) och Lovis framför sig. I uppförsbackarna var deras hjälp helt ovärderlig!
När vi kommit upp till Lunndörrstugan första dagen i strålande sol kom ett riktigt hundspann med 8 huskies efter oss.
Här vilar dom...

Dag 2 började med snö som var ganska blöt och efter ung halva dagsetappen försvann ALLT glid!
 Vi bytte pulkdragare flera gånger och vägen kändes mycket lång. Det bästa när man känner att orken tryter, för det gjorde den, är att pausa och äta!
Det började klarna upp och blev lite kallare och hundarna kurar fort ihop sig  (i alla fall de 2 äldre) och vilar. Lovis står och väntar på att vi ska få ut liggunderlaget och sen la jag mina täckbyxor över henne fryslorten. Hon är urfälld och fryser ännu fortare än vanligt.

Men sen kom belöningen när vi väl kom fram till Vålåstugorna. En kväll som var helt vindstilla och klarblå himmel...

Sista dagen började med snödrev och hård motvind, brrr, men de sista milen tillbaka gick efter några km mkt nerför och föret var bra förutom snödrivorna då...så nerfärden gick i bra tempo!
Sammantaget var det riktigt häftigt och vi kommer säkert göra om det, lite förbättringar i utrustningen får det bli då.

Nu kör vi igång vallningssäsongen med vältränade hundar!!

Nya projekt...

Ja, jag har fått ge mig vad gäller VVF ( våga vägra facebook). Vi finns numera på Fejjan under mitt namn. 

Så nu har jag ett nytt projekt, VVV vilket betyder: Våga vägra vinter!

Jag har hyrt ridhus och dra igång den ena, fortsättnings-, kursen av mina vårkurser.

Grundkursen får vänta lite till och där finns det fortfarande 1 plats pga av skador.

Det gäller att försöka hålla igång kondisen  i alla fall inför säsongen och vi har hittat ett nytt sätt. Skidor på skaren är verkligen riktigt häftigt, man kan åka hur långt som helst just nu, jag varvar mellan att dom får dra och nästa tur springa fritt. 

Idag var det drag som gällde och det var bra för mig för det var rejäl motvind ibland.

Annars har vi faktiskt vallat också ett par dgr på skaren. Men inte här för det funkar inte tyvärr, för mkt snö under tror jag så får och människor går igenom.

Men idag är det vallningsvila och jag har fått en till "solkatt". Mira lägger sig där solen lyser in precis som sin mor. Rart!

En sån där dag...

... när jag fick en påminnelse om varför jag gör det jag gör!
Att jobba på riktigt med vallhundar kan vara både och men när det är bra så är det svårslaget!
Idag har vi möblerat om igen i fårhusen. Med början om ett par veckor kommer det att födas över 300 lamm här.
Så vinterlammen som skiljts av från sina mammor skulle byta fårhus och tackor som ska lamma skulle ta deras plats b.l.a... bara logistiken är imponerande.

                                                                       Tittut vi är här nu!

Mira fick börja att flytta några tackgrupper som fick vänta ute. Nyttig träning för unghunden när jag också påminns om att hon är just det, unghund.

Tempo, vänta, ta det lugnt! ( Det var isigt ute)

Tror hon lärde sig en hel del idag. Duktig tjej!
Turades om med mor och dotter och märker ju då skillnaden...
Här kommer hon, min kompis!

Skulle önska att telefonen hade bättre kamera för det är krångligt att ta med den stora men det blir sån skillnad....
Och vad hon kan!
Och det är det här som gör dagen! När hon kommer efter Mira märks skillnaden med en äldre,utbildad och erfaren  hund.

Alla som flyttat stora grupper med ovallade lamm vet att det är speciellt... dom kan faktiskt uppfattas som lite korkade ( men det är bara okunskap som alltid) Vissa traskar fram till hunden tills dom står näsa mot näsa, hela gruppen springer ofta i cirklar och verkar omöjliga att få framåt. Och ska dom ut någonstans ifrån bryter alltid några ihop preciis i dörrhålet, nää kosta vad det vill vi springer tillbaka...

Så vi fick till slut lämna 2 kvar och samla ihop resten som lät sig föras in i det andra fårhuset. Och bara där... Jag är så imponerad av min hund!
Nå, tillbaks till dom ensamma utbrytarna lockade jag ut dom med Lovis bakom, lugn var viktigt dom måste våga ta stegen.
Och jag är så grymt imponerad av hennes jobb, och det är nu när vi nästan är klara jag tänker till och känner att ja, det här är svårslaget som arbete.

Nu vilar vi...