En sån där dag...

... när jag fick en påminnelse om varför jag gör det jag gör!
Att jobba på riktigt med vallhundar kan vara både och men när det är bra så är det svårslaget!
Idag har vi möblerat om igen i fårhusen. Med början om ett par veckor kommer det att födas över 300 lamm här.
Så vinterlammen som skiljts av från sina mammor skulle byta fårhus och tackor som ska lamma skulle ta deras plats b.l.a... bara logistiken är imponerande.

                                                                       Tittut vi är här nu!

Mira fick börja att flytta några tackgrupper som fick vänta ute. Nyttig träning för unghunden när jag också påminns om att hon är just det, unghund.

Tempo, vänta, ta det lugnt! ( Det var isigt ute)

Tror hon lärde sig en hel del idag. Duktig tjej!
Turades om med mor och dotter och märker ju då skillnaden...
Här kommer hon, min kompis!

Skulle önska att telefonen hade bättre kamera för det är krångligt att ta med den stora men det blir sån skillnad....
Och vad hon kan!
Och det är det här som gör dagen! När hon kommer efter Mira märks skillnaden med en äldre,utbildad och erfaren  hund.

Alla som flyttat stora grupper med ovallade lamm vet att det är speciellt... dom kan faktiskt uppfattas som lite korkade ( men det är bara okunskap som alltid) Vissa traskar fram till hunden tills dom står näsa mot näsa, hela gruppen springer ofta i cirklar och verkar omöjliga att få framåt. Och ska dom ut någonstans ifrån bryter alltid några ihop preciis i dörrhålet, nää kosta vad det vill vi springer tillbaka...

Så vi fick till slut lämna 2 kvar och samla ihop resten som lät sig föras in i det andra fårhuset. Och bara där... Jag är så imponerad av min hund!
Nå, tillbaks till dom ensamma utbrytarna lockade jag ut dom med Lovis bakom, lugn var viktigt dom måste våga ta stegen.
Och jag är så grymt imponerad av hennes jobb, och det är nu när vi nästan är klara jag tänker till och känner att ja, det här är svårslaget som arbete.

Nu vilar vi...